LyWi

Min första gång var inte önskad. Jag var kär i en kille som precis blivit tillsammans med en tjejkompis. Hon var ju riktigt blåst också, men det gjorde inte mig till en bättre människa! Varje gång hon vände ryggen till så försökte han något med mig och när det började så sa jag till henne men hon gjorde inget åt saken och den som fick skämmas var jag för han blev sur på mig. Aaaaanyway... Gick genom en period då jag bara ville hänga med dessa nya kompisarna som alla var äldre än mig, alla var myndiga och jag var 16 och bodde hemma. Jag träffade min nya tjejkompis i skolan och hon var 19 och killarna var 20 tror jag. De ville gå på svartklubb och dricka på bla vardagar och jag ville oxå! Så jag smög ut hemifrån och rymde och gud vet vad mer, sen blev jag utslängd, då skulle jag sova hos honom. Alla visste att jag var oskuld och att jag ville vänta tills jag hittade någon jag älskade och blabla. Hade en romantisk historia i huvudet som jag ville följa, men... Jag var en riktig retsticka. Jag gillade att få killar kåta och sen inget mer. Kyssas och tafsa lite men inget mer. Jag var ganska naiv. Den dagen strulade vi, jag var riktigt kär och fast jag kände mig elak så kände jag mig berättigad till det på något sätt. Han var viktigare än henne i den stunden. Så vi strulade osv och jag retades som vanligt. Men han gjorde det. Han stoppade in den och det enda jag tänkte på var: JAG ÄR INTE OSKULD LÄNGRE! Han höll fast mig och allt gick snabbt sen sprang jag in på toa och grät. Efter att jag tänkt igenom vad jag skulle säga så kom jag ut. "Du våldtog mig, det vet du va?" Han tyckte inte att han hade gjort det och IDAG så förstår jag varför. Man kan inte tilläta någon vara på väg att ha sex med dig och sen inte göra det. Eller klart att man kan, men då finns risken för ett missförstånd! Det var det jag tror som hände. Efterår dalade mitt liv. Jag kände att han hade förstört mitt liv och jag är säker på att han kände detsamma. Jag anmälde efter att ha blivit övertygad av olika vuxna. "Alla" sa att man Måste anmäla. Jag hatade detta, jag ville bara låtsas som om ingenting hade hänt och gå vidare. Usch! Jag får fortfarande ont i magen när jag tänker på hur det kändes att gå in och sitta med en äcklig polis som frågade ut mig i detalj. Han kunde lika bra sagt, det finns inga bevis hjärtat, gå hem. Det var denna killens farbror som slutligen övertygade mig. Han körde mig till polisstationen. Han bröt kontakten med sin systerson och det kändes som om alla hatade mig. Människor jag inte kände addade mig på msn för att skriva din våldtagna hora osv. Allt blev svart. Jag satt hemma och grät varje dag från morgon till kväll. Ville inte träffa kompisar eller gå ut. Hoppade av skolan. En återkommande tanke var "Snälla gud, låt mig få hamna i koma och väck mig om 10 år, eller 5. Jag vill inte dö men jag vill inte heller leva just nu."

Åren gick och jag slutade tycka synd om mig själv. Jaha, jag förlorade inte oskulden som jag tänkt mig men SO WHAT? Vem har det egentligen? Jag träffade på den här killen i början av denna månaden och vi snackade. Allt är ok nu. Jag ser annorlunda på det som hände mig. Det var OCKSÅ mitt fel. Helt klart! Jag lärde mig något och det var en läxa för livet. Lek inte med elden för du kanske bränner dig... Vi gillar att skylla ifrån oss, men det bästa är att ta ansvar.

Jag är inte alls sur på honom över det som hände, tycker kanske till och med lite synd om honom. Och det sjuka är att jag fortfarande tycker att han är sexig. Mitt hjärta slår fortfarande när jag ser honom. Men jag vet fortfarande att han är en jävla idiot hahaha. Han är en Bad Boy utan chanser att förändras. Det är kört helt enkelt.

Jag är också körd haha, ingen chans till att vara normal eller bry mig om vad andra tycker, därför kan jag helt ärligt skriva mina sjuka känslor och tankar för er att läsa.

xxx Ly